Resdagboken

Onsdag 8 - torsdag 9 januari 2020

torsdag 9 januari 2020
  • 124 Visningar
  • 12 Kommentarer
Rapportera

Onsdag 8 – torsdag 9 januari 2020

Lite pirrigt var det. Vi skulle umgås en hel dag med ett par vi aldrig träffat förut. Kunde dom engelska eller bara spanska? Sa till Eric att han måste tänka på att översätta åt mig. Vi gick ned till receptionen strax före kl. 10. Nyduschade och prydliga. En man kom in, tittade på oss och sa frågande ”Eric”. Vi hade kollat på hans signal på Google och fått fram en bild på honom men han såg något annorlunda ut. Det var i alla fall Marcelo och utanför stod hans fru Lidia (!) bredvid en splitter ny bil. Vi hälsade och satte oss i bilen. Lidia kunde lite  engelska.
Under ett par timmar körde Marcelo oss runt i Bs As, pekade och berättade. Arkitekturen var en mix av franskt, spanskt och italienskt efter immigrationen från Europa på 1800-talet. Vackra, välskötta jättestora hus, teatrar mm. Breda avenyer med över sex filer åt båda hållen, där det tidigare varit hus som rivits för att göra plats för trafiken. Många parker och träd kantade gatorna. Bs As kallas gärna för den gröna staden.  Passerade obelisken, Teatro Colón (Columbusteatern) och Casa Rosada (presidentpalatset). Vi åkte till helt nybyggda områden vid ett hamnområde, där de gamla kvarteren rivits men mycket bevarats och renoverats. Lägenheterna i detta område kostar runt 1 miljon USD.
Så småningom stannade vi utanför ett litet, ganska oansenligt hus (om man jämför med 14-våningshusen runt om). Det var argentinska SSA. /Eric: Det var naturligtvis intressant för mig att se hur en relativt stor förening i Sydamerika fungerar. Föreningen RCA (Radio Club Argentino) äger huset som kansliet är inrymt i. Man har en anställd, annars sköts allt med frivilliga. Skillnaden mot Sverige är ganska stor eftersom man här bara har föreningens arbetsuppgifter medan vi i hemma till stor del även har Post- och telestyrelsens arbete att sköta. Kontor och QSL-sortering sker på första våningen, på våning två hittar man radiorummet med ganska många sändare och högst upp på takvåningen ett antal antenner. Stördimman är kolossal enligt Marcelo, så tävlingar och viktigare sändningar sker från en anläggning ett par mil utanför Bs As. Jag överlämnade en SSA-vimpel till RCA och personliga eye-ball-QSO-QSLs till Marcelo och RCA från Brita och mig./
 
Marcelo fortsatte sightseeingen. Plötsligt pekade han på en husfasad: Svenska Kyrkan. Eric bad honom stanna och han och Lidia hoppade ur bilen och ringde på dörrklockan. Nu hade även jag hoppat ur bilen. Detta var ju ett av de viktigaste målen med besöket i Bs As. En blond kvinna öppnade dörren och innan Eric hann säga något frågade hon om det var Eric Lund. Vi hade försökt komma i kontakt med prästen men trodde inte att mailet gick fram. Det hade det gjort. Prästen var för tillfället i Sverige. Eric berättade om anledningen till besöket: han ville titta i kyrkans dopbok eftersom både han och syster Margareta blivit döpta här. Efter litet letande hittade vi att Eric var döpt den 16 juni 1946, dagen efter mamma Brittas 30-årsdag. Margareta var döpt 1 februari 1947. Det var riktigt känslofyllt för oss alla fyra märkte jag. Mest för Eric förstås. Vi tog kort både på dopboken, dopfunten och kyrksalen mm. En vacker altartavla prydde kyrkan.
Det fanns en restaurang som serverade lunch varje dag. Vi bestämde oss för att äta där. IKEA-lyktor, dalahästar, julljusstakar och svenska flaggor prydde inredningen. Det fanns både raggmunk, silltallrik, lax och köttbullar på menyn. Tre av oss tog köttbullar. Det svenskaste man kan äta upplyste vi våra vänner. Men det var inga mammas köttbullar. Smakade bra men verkade som det i stället för färs var mald skinka med mycket lök. Smaken var det inget fel på och när Eric bad om lingonsylt (på spanska heter det röda blåbär /arándanos rojos/, blev det riktigt gott). Eric försökte betala men det gick inte. Marcelo stod för notan.

Vi fortsatte till stadsdelen La Boca. Känd för sina färgstarka, målade hus. Vi parkerade och gick runt bland kvarteren tillsammans med många, många andra turister. Det går inte riktigt att beskriva. Fasaderna är plåtklädda, nästan som containrar som är ställda lite si och så och på varandra. Underhållna? Nej, charmen är väl att de är gamla och illa medfarna och målade i glada färger. Trivsamt i alla fall, massor av uteserveringar, affärsstånd, tangodans på gatan och över 30 grader varmt. Puh.
Nu var klockan redan fyra och det var verkligen dags för kaffe. Stannade vid ett kafé som hade många år på nacken. Öppnade 1864 och flaskorna högst upp på de höga hyllorna var rejält dammiga. Golvet bestod av slitna, vackra kakelplattor med blommor i hörnen och mycket av interiören var från starten. Så charmigt. Gott kaffe och media lunas (halvmånar; en spröd giffel med smält socker på) smakade ljuvligt.
Det var dags att avsluta dagen med Marcelo och Lidia så vi körde mot vårt hotell. Fortfarande mycket att titta på. Framme vid hotellet tackade vi på alla språk och kindpussar för denna fantastiska dag i Bs As. Jag hade med mig ett ”änglaspel” från Ugglan i Karlsborg, prytt med dalahästar, och tyckte det var en lämplig present till våra nyvunna, mycket rara och trivsamma vänner. Sprang upp på rummet och hämtade paketet. De blev väldigt glada och överraskade. På kvällen när vi satt ute och åt middag (ungefär vid 22-tiden, 29 grader varmt) kom det en liten video, som visade änglaspelet ihopsatt och värmeljuset på plats. Dalahästarna snurrade så fint. Rörande. Vi konstaterade där vi satt med trafiken dånande runt oss att det varit en mycket lyckad dag på många sätt. Inte förstod jag så mycket när de pratade och pratade gjorde de! Har nog aldrig sett en mer pratglad och gestikulerande Eric.

Torsdagsförmiddagen; ända fram till strax efter ett ägnade vi oss åt kontorsarbete. Jag skrev på reseberättelsen och det var mycket att skriva om som ni märkt. Eric fortsatte med sin artikel till QTC som snart måste bli klar. Det var runt 30 grader ute och vi promenerade med mobilens karta fram till gågatan Florida. Tog en kaffe och empanadas (små piroger med olika fyllningar som är bra när man behöver ”något lite”) för att samla krafter. Fortsatte till Casa Rosada och Plaza de Mayo, berömt från tiden under diktaturen då mammorna till ”försvunna” ungdomar (=mördade av regimen) träffades för att få reda på vart barnen tagit vägen. Sen gick vi till Obelisken. Det blev 12,600 steg innan vi kom hem. Inte så lätt att navigera med mobilen så många, många steg blev åt fel håll.
På kvällen gick vi ut för att äta en bit mat. Vi fick en stor biff med massor av tillbehör. Jag orkade knappt äta upp hälften...
 

Eric Lund
Senast aktiv - från Rio de Janeiro, Volta Redonda, Brasilien
Kommentarer
Postat av Lina

Underbart 😍😍😍

Postat av Barbro

Gomorron! Vilken fantastisk dag ni haft - igen!

Postat av Sten Eriksson

Det kallar jag hjärtans QSO på kort avstånd. Å att du haft presenten längst ner i väskan hela resan. Mille tack för artikeln.

Postat av Eva-Lotta

Spännande! Tänk att ni hittade anteckningarna med datum och kyrkan där Eric är döpt! 🌸

Postat av Barbro Hansson

Vilken dag!!! Underbart !!Kram på er ❤

Postat av Siv Nerlich

Ännu en spännande dag! Kram

Postat av Lena

Tack kära Brita igen för din så härliga berättelse som vi just njutit av! Imorgon har blir födelsedagsfirande för våran Elva, 6 år!
Varma kramar!

Postat av Lena Johansson

Vilka intressanta dagar! Kram

Postat av Margareta

Tack, tack för er berättelse!

Postat av Hans Hjelmström

Spännande och intressant att läsa om Er resa. Hoppas Ni får fortsatt flyt,
innan Ni återvänder till regniga ,blåsiga Sverige.Enjoy.Hasse o Solveig

Postat av Eva Darlöf

Kramar från Falun! Allt bra!

Postat av Elsa Englund

underbart att läsa om allt ni upplever du är duktig på att skriva du borde skriva en bok om allt ni upplever ha en fortsatt bra resa kram

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem