Resdagboken
Hej då Manilla
Hej då Manilla

Dag 34 - Hemresan

fredag 10 januari 2020 Arlanda, Stockholms län, Sverige
  • 247 Visningar
  • 0 Kommentarer
Rapportera

Fredag 10/1
Efter 3 timmars sömn ringde klockan 04. Restaurangen hade packat med var sitt kokt ägg och oätlig macka. Fick inte ner en bit. Resan ut till flygplatsen gick snabbt till allas förvåning. Kön för att ens komma in på flygplatsen ringlade lång, det hade tagit minst en timme att ens komma in genom dörrarna och första scanningen. Så när en säkerhetsvakt lät oss förstå att man kunde slippa köa mot viss betalning så var frestelsen för stor för att vi skulle kunna säga nej. Lite ångest fick jag dock eftersom jag är väldigt mycket emot mutor men kö ger mig också ångest..... hoppas jag inte hamnar i helvetet nu för den synd jag begått men tänker att den kanske kompenseras av att vi sen fick vår beskärda del kö ändå för kön genom passkontrollen tog mer ön en timme bara den... så sen var jag hungrig så vi åt frukost på flygplatsen för de sista pengarna.
En kvinna framför oss skulle betala med kort och det visade sig att det var lika omständigt  som på andra ställen där de tar kort. Det verkar som att de på terminalen måste trycka in hela kortnumret manuellt, sen tar uppkopplingen en evighet och ut kommer en halv meter papper som ska delas upp och skrivas på i olika delar. Det finns helt enkelt utvecklingspotential för kortanvändningen här i cash country.

Det enorma planet till Hong Kong var knökfullt och vi satt på olika rader för att få fönsterplats. Bredvid mig satt en man som sov eller nös. Överdriver inte om jag säger att han säkerligen nös 30 gånger på de 120 minuter resan tog. Framför mig satt en man och snarkade högljutt. Hade behövt sova jag med för att komma i fas med tiden i Sverige enklare men istället skrev jag gårdagens resedagbok och tryckte in den spenatpaj som serverades, inte för att jag var hungrig utan för att man inte vet när man får mat nästa gång 😜

Transfern i Hong Kong var bara 1,5 h så vi hann bara spana in i några affärer, det är dyrt som attans och inte mycket att se eller göra. Köpte bara melatonin som Mia hade beställt, Hade tänkt växla in mina Hong Kong dollar men kursen var sämre än sämst så då kan jag lika väl behålla dem.

Planet till London var nästan lika fullt men Thomas hade betalt extra för att få säten med extra benutrymme och vi hade ett ledigt säte mellan oss vilket var skönt - även om man då inte kan lyfta upp barriären mellan sätena. Resan var olidliga nästan 12 timmar. Slumrade till kort 3 gånger och vi fick mat två gånger. Ur min andra matlåda fick jag plötsligt något vasst i munnen som jag turligt nog inte hann svälja. Det var en ganska stor sylvass hårdplastbit. Personalen engagerades och nu ska det bli mycket intressant om och hur Cathay airways kommer att hantera incidenten. Såg en bra tysk och en bra spansk film, somnade ifrån Jane Austen som var urtråkig och Once upon a time in America förstod jag inget av så gav upp den. Dessutom har jag svårt att höra vad de säger så jag föredrar text, dvs icke engelskspråkiga filmer. Lyssnade på 3 poddcasts varav jag fick lyssna 3 ggr på en för jag somnade ifrån olika delar de två första.

Det enda andra som gick att fördriva tiden med var att studera en ung engelsk mamma med en ca 2,5 årig son. Hon både vrålade åt honom och härjade runt med honom. Hon rev ut hela sin väska i gången och höll på och gjorde rent den där så alla fick låkliva över henne. Däremellan hade barnet film på både TV och ipad samtidigt och hon höll på nonstop med sim telefon, måste ha köpt minst 10 timmar wifi. Hon höll på med flera chattar och sociala medier samtidigt och växlade frenetiskt mellan dem, tog selfies. Inte konstigt att ungen var halvt hysterisk med jämna mellanrum. De som satt bredvid och framför henne kan inte ha haft det roligt. Det såg dessutom ut som kriget runt henne. Mest störande var att hon textade oavbrutet under hela taxningen och take off och blev arg när flygvärdinnan sa åt henne, stoppade undan den 2 sek och fortsatte så fort hon vänt ryggen till. Vissa människor är verkligen konstiga!

London var en befrielse för krampaktiga ben, sittsår och päls på tänderna. Där skedde en viss uppryckning och så gick vi och åt på Wagamama innan det var dags för sista etappen hem. Trots att det är en kort flygning var det olidligt, mest pga tröttheten, dimmigheten i hjärnan och att man bara vill hem nu.

Hade tänkt mig att göra någon slags poetisk betraktelse över min månad i Filippinerna och sammanfatta intrycken men det är jag för trött för att orka så det blir kort rakt upp och ner såhär; härligt resmål, långt över förväntan, bästa dykningen, härliga människor, efter i mycket men långt framme i annat. Kan absolut tänka mig att återvända för att exploatera andra delar. Känner mig stärkt av ledighet, hav och värme och nu könner jag mig utvilad och stark för att ta itu med vinterns utmaningar på hemmafronten och ser till och med fram emot att flytta. I övermorgon firar vi Joar och jag får äntligen träffa dem som betyder mest i mitt liv. Sen ser jag fram emot att träffa kolleger, familj och vänner och året som inte började så bra kan nu bara blu bättre.

Nu har planet landat på Arlanda så jag sätter punkt.

Tine Asplund
Senast aktiv - från Manilla, Metro Manila, Filippinerna
subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem