Resdagboken

26 januari -2 februari

söndag 2 februari 2020 Huai Yang, Prachuap Khirikhan, Thailand
  • 355 Visningar
  • 1 Kommentarer
Rapportera

27 januari
Idag har vi varit på emigration och skaffat ytterligare 30 dagar, så då klarar vi oss hela semestern.
Vi var också tvungna att anmäla oss som inneboende hos Örjan och Thida. Ja det här lät ju jobbigt eller hur? Trötta efter förmiddagen äventyr så var vi ju tvungna att äta lite mat och det gjorde utefter vägen, 4 personer och en total kostnad av 45 kronor, ja driver in på landsbygden är billigt och gott. Ja just de, jag och Marita tog varsin förrätt också i det priset.
Marita och Thida tog bilen till en närbelägen marknad för att handla lite att äta inför kvällen, jag har tvättat och hängt tvätten ute, det var ju torkväder ute idag (igen).
Sedan har jag suttit på altanen och softat, tandvärken har släppt men det känns lite ömt i vänster sida upptill längst in i munnen. 
När kvällen kom hade Thida gjorde en underbar middag, mmmmm. Så gott det var.

28 januari

Dagen började med kaffe som Örjan kokat och serverades på altanen och så läsa lite mail, sedan frågade Örjan in oss på frukost, Thida hjälpte mig att få en tid hos tandläkaren för att få en röntgen.
Förmiddagen gick och Thida fixade lunch innan vi åkte in till Prasat och tandläkaren, jag fick min röntgen och på den såg dom att en visdomstand som en kommit upp låg och tryckte på den tanden som var längst in nu, hon kunde inte göra något åt det hela utan sa att det är en operation som gäller, så jag får gå och ha lite ont tills vi kommer till Koh Lanta och min tandläkare där, jag vet att de har bättre utrustning där än här.
Det blev en sväng på marknaden innan vi åkte hem, här handlades frukt, grillspett och tarmar, när vi kom hem bjöd Thida på tarmarna som var fyllda med något, vet inte vad och vill inte veta heller, det smakade lite som korv, det som skilde korven och tarmen åt var att väggarna var tjockare på tarmen än en vanlig korv, (mycket tjockare) men som jag brukar säga ”if you don’t try, you don’t now”
Marita ville ha en puss först innan jag åt tarm men jag hann få in maten innan, men det gick bra att pussa henne efter jag svalt tarmen också, tur för mig.
29 januari
Örjan gör som vanligt en utsökt frukost, gröt och stekt ägg med massor av frukt i gröten.
Vid 10- hugget så tackar vi för oss och alla fina stunder vi haft tillsammans med vårat underbara värdpar Örjan  och Thida .
Thida skjutsar oss till busstationen i Prasat och vi tackar ännu en gång för fina dagar, straxt före 12 så kommer bussen som ska ta oss till Korat, det nya för i år var att vid varje busstation vi passerade så hoppade det på försäljare som sålde dryck och mat, bussen avgick och försäljarna hoppade av i farten om dom inte han av vid busstationen. En försäljare blev kvar tills bussen stannade vid en korsning.
När vi kom till Korat så hoppade vi av vid den Nord västra sidan av vallgraven, då hade vi en 6-700 meter att gå till den vegetariska restaurang vi brukar besöka, det var sedan halvvägs till vårat hotell, blev vi installerat oss tog vi en kopp kaffe för att sedan promenera till järnvägsstationen för att köpa biljetter till morgondagens resa till Bangkok, vi passade också på att köpa biljett till Hoai Yang som kommer bli vårat första stopp efter Bangkok.
Ja roligare än så här blev det inte idag, trötta efter resandet så låg vi och lyssnade på bok hela kvällen, Maritas ben låg i högläge då det var lite svullna.
30 januari
06:30 kollade vi kaffe, läste tidningen, gott medicinerna och sedan var det dags att gå ner till det smått otroliga frukostbordet, ja i alla fall om det har det frukostbordet som de hade när vi var sist i färskt minne, från om vår förvåning i morse stod det ett litet frukostbord uppdukat, det var grönsaker, korv ägg, nudlar och melon, rostat bröd, marmelad och så smör som låg och flöt i ett vatten/isbitsbad.
Kallt var det också i matsalen, 17 grader vilket var årets kyligaste dag, i med frukosten i magen och sedan upp på rummet och packa det sista innan vi kallar iväg till järnvägsstationen.
Här så vi och väntade 1 timma på tåget innan det dök upp i rätt tid, det var vi som var lite tidiga. Ombord var det kommers, det såldes allt från glad och dricka till ris med kyckling och så sötsaker förstås. När vi åkt i ca 2 timmar så här lokföraren på tutan och så tvärnitade han, tur var väll det för vi stod nu näsa mot näsa med ett mötande tåg, vi fick backa en stund och sedan växlades vi in på ett annat spår.
Resan till Bangkok gick bra och vi var bara 25 minuter sena i mål, men vad gjorde det, då fick vi ju valuta för pengarna.
Vi vandrade i tunnlarna från järnvägsstationen till vårat guesthouse och blev som vanligt mottaga med öppna armar. Väl uppe på rummet där det fint med en dusch, för du vad dammigt det var på tåget. Det blev tunnelbanan till Tesco Lotus en station bort för att handla lite gröt och hygienartiklar samt vätske-ersättning.
Middag på Supa restaurang och så sängen för i morgon blir det en tidig morgon med 8 tåget till Huai Yang.
31 januari
05:30 så ringde klockan, det blev uppstigning med en gång utan att ligga och dra sig, vi kokade kaffe och gröt, Marita hade skalat en mango kvällen innan som satt som en smäck i gröten, mmmmmm färsk mango i gröt är inte dumt, det blev vi bortskämda med hos Örjan och Thida så vi fortsätter med den goda traditionen.
När klockan var 7 så tog vi vårat pick ock pack och drog till järnvägsstationen, på vägen dit så var ungefär 70% av de vi mötte försedda med munskydd, det såg ut som om man var hos tandläkaren, har läst att virussjukdomen som är i Asien inte skyddar om man har munskydd, men när du får viruset så skyddar du andra om man använder mask. Vi har valt att inte ha mask och förresten så är dom slut överallt så även om vi ville så kan vi inte så det inte finns några att köpa.
Efter det att de spelar nationalsången kl.8 så rullade vi söder ut med tåget (ett kylskåp med hjul) för usch va kallt det var ombord, det dröjde inte länge innan tågvärdinnan kom och bjöd på varm kaffe som gjorde gott i den frusna kroppen. Efter dryga 2 timmar kom det ris och makrill och vis av erfarenhet så öppnar jag inte locket på makrill burken, sist jag gjorde det tittade det fram ett fiskhuvud när jag lättade på locket.
40 minuter senare så rullade vi in på Huai yangs järnvägsstation, vi klev av tåget mitt ute i ingenstans förutom stationsbyggnaden, vi gick en stig genom djungeln som efter 500 meter kom fram till en asfalterad liten väg, här gick vi till vänster och efter ytterligare 500 meter gott vi höger och inom så fram till Vipha ville resort efter lite letande hittade vi en gammal gumma som glatt talade om att von hade lediga rum i form av bungalows, vi hyrde även ut motorcyklar så vi tog en sådan med, här har vi aldrig varit och det finns säkert mycket att utforska, den by vi är i nu är en liten fiskeby full av svenskar, det sägs att det är mer svenskar en thailändare här.
Efter att vi fått lite i magarna så tog vi motorcykleln och bekantade oss med omgivningen, vi köpte lite frukt och så lite bränsle till motorcykeln och så vatten förstås.
När kvällen kom testade vi restaurangen som låg granne med oss, han fick uppdraget att laga paneng gai, och vi ville ha den stark, thai style och lite till, när maten kom så provade vi och vilken god mat, det var nog den bästa paneng gai vi ätit i Thailand, när vi sedan bad om ”pirk nam pla” (chilli I fisksås) skrattade hon bara och så kom det 2 små skålar med det vi önskat, vi hällde allt på vårat ris och bad om en laddning till, ooohh, det blir stark då sa hon, inga problem sa vi, sedan tittade de lite snett och smålog och tryckte vi var konstiga som är så stark mat, när allt var uppätet och vi skulle betala så frågade servitrisen ingen om det inte var för stark, lagom sa vi och log, kocken han bara stirra och log och vi gick fram till honom och talade om att allt var jätte gott och att vi kommer tillbaka i morgon. 

1 februari
Kaffe och sedan till gröt med mango och banan sedan står vi oss till lunch.
Sedan gränslade vi motorcykleln och for norrut, vi tog småvägar så vi skulle slippa den tunga trafiken på väg 4, men efter som det stort naturreservat mellan havet och järnvägen stoppades vår väg fick vi bege oss ut på stora vägen en dryga mil innan vi åker kunde svälja av på småvägar, vi kom till ett akvarium mitt ute i ingenstans här gick vi in och kollade på fiskarna, jätte fina och rena akvarium med Thailands alla fiskarter ( dom vanligaste i alla fall), sedan fortsatte vi till en ställe som hette Ban Ao Noi där vi skulle titta på ett tempel som låg på ett berg ut mot havet.
Innan vi kom till templet blev det en lunch på ett typiskt thai ställe, vi åt ris med någon kycklinggryta, det var bara det att det var mer gryta än kyckling, men det är inte så dumt med grönsaker heller.
 Vi åkte mot templet som var dagens mål, vi var så taggade men när vi kom fram så var det säkert hundra och några flera apor som satte stopp för vår vandring upp till templet på toppen, var man än tittade så var det apor. En gammal kvinna sålde majs för att mata aporna med, men av oss fick dom ingenting, den gamla damen erbjöd mig ( Marita) en träpåk för att freda oss med men vi beslutade oss för att avstå så vi vände fort som ögat. Det började mörkna på himmelen så vi beslöt att åka tillbaka igen, då vi åkte småvägar så åkte vi genom bondgårdar, kokosnötsodlingar, ananasfält, risfält mm.
Det kom en regnskur lagom då vi passerade ett tempel, så vi gick och tittade på allt som fanns på området, vi stötte på en gammal gumma som vi kunde handla lite kaffe av för att ytterligare fördriva tiden innan regnet upphörde.
Vi stannade till vid vägen för de sålde vattenmelon, Marita köpte 2 stycken för 10 bath (3 kronor)
Väl hemma blev det en fruktsallad på mango, banan och vattenmelon, mmmmmm……. Va gott det var.
2 februari
Frukost kaffe och gröt med mango och banan, jag har tvättstugan så jag gick med kläderna till receptionen där de skulle hjälpa mig att få kläderna rena.
Vi tog motorcykeln och drog söder ut, målet var att ta sig till Ban krut och titta på ett fint tempel, på vår resa dit blev vi jagade av hundar, men det var ju bara att öka farten tills dom inte hängde med längre. Mitt ute i ingenstans så stannade vi och beställde något att dricka, vi beställde varsin cha yen, under tiden vi satt där så kom det en kille som gick bort till en bur med en tupp, tog tuppen innanför tröjan och cyklade iväg, 5 minuter senare kom samma kille, gick fram till en bur och tog en tupp till och stoppade innanför tröjan, då kunde jag inte hålla mig utan frågade killen på Thai om han skulle äta den, han nickade lite blygt och cyklade iväg, synd om tupparna men det blev lugnt och tyst där vi satt.
Vi fortsatte genom kokosnötsodlingar, ananasodlingar, gummiplantage och palmoljeodlingar, vi kom fram till den liten by utefter havet och stannade till för att titta när barnen fiskade och för att vila våra ömma rumpor lite, är ju inte vana att sitta på en motorcykel hela dagarna.
Vi fortsatte och kom till en sträcka där det var fullt med hundar utefter vägkanten, de stod i flock om 6-10 stycken, Marita som har ögonen med sig såg att det låg högar med ris vid vägkanten, efter en stund kom vi knapp en bil där det var 2 stycken killar som portionerade ris med jämna mellanrum, totalt sett såg vi nog bortemot 100 hundar på en sträcka av ca. 2 km. Vi behövde söka upp en toalett så efter att vi passerat de flesta hundar kom vi till en resort där vi kunde utföra våra behov, när jag var inte på toan stod Marita och tittade i en palm och tryckte det såg konstigt ut och mycket riktigt så låg det en grön orm slingrad mellan grenarna, hon visade mig den och sedan talade hon om för trädgårdsmästaren vad hon sett och att, han tog en påk och slog ihjäl ormen, ” it’s poisen but not dangerous” ok sa vi och log. Detta är vår lyckodag då det i Thailand betyder lycka då man får se en levandes orm. 
Vi kom så fram till vårat mål, vilket fin tempel, det såg ut som ett sagoslott och väldigt fint invändigt, Marita och jag köpte en blomsterbukett som vi sedan lade hos Buddha samtidigt som vi tänkte på de som lämnat oss. Hungern gjorde sig påmind och vi letade upp ett ställe i byn för att få något till livs, en sak är säker man blir inte bankrutt utav att gå på restaurang i Ban Krut, mätta och belåtna så åkte vi hemåt,  när vi åkte hem så tittade vi inte på kartan en enda gång, detta trots att vi åkte över järnvägen 4 gånger, svängde både höger och vänster, genom djungeln och öppna landskap, men på något sätt kände vi igen alla korsningar vi svängt i.
När vi kom hem blev det kaffe och fruktsallad för att sedan bara ligga och slappa. Kvällen kom och vi gick till vårat stam ställe, ooohhhhh……. Vilken god mat som har där.
Ja då var ännu en vecka avverkad av semestern och vi ser fram emot nästa vecka med många nya äventyr.


 

Johan
Senast aktiv - från Bangkok, Thailand
Kommentarer
Postat av Anno

Och var tusan är alla foton på aporna?????

subscribe

Få uppdateringar via e-post

Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.

Close

Logga in med Facebook

Glömt ditt lösenord? Bli medlem
Close

Bli medlem