66 Bilder & 13 Dagböcker
Detta blir ett långt inlägg så sätt er bekvämt och ladda med en kopp varm choklad. Min tripp ner till Jalé beach blir så svår att beskriva att jag bestämt mig för att ge er två versioner, bägge lika sanna men totalt olika: [b] Version 1.[/b] Kl 12 blev jag upphämtad av min chaufför,
Två lata dagar har förflutit. Jag har bytt hotell och måste säga att detta hotell är ett par snäpp bättre, ”Poiso Alto” eller ”golden house” som det också kallas är mer av en lägenhet än ett riktigt hotell, man har fritillgång till köket när man vill, en av ägarna bor i rum
(en sen uppladdning då internet inte har fungerat det senaste dygnet) Måste ju börja med att beskriva det som håller mig vid liv, Frukosten: Varje morgon börjar med en tallrik med oidentifierbar frukt, har ätit så många för mig okända nya frukter här nere att jag nog glömt hälften
Saknar en del saker. [i]Tystnad[/i]: Det är alltid ljud här nästan dykgnet runt. Ni som har barn, nästa gång dem inte vill gå till skolan kan ni hota med att flytta ner hit, de första eleverna kommer vid 05:55 (ja, ni läste rätt) och vid 06:30 är det fullt på skolgården. I skrivande
João (uttalas ungefär Juan) hämtade upp mig vid 07:45 för en snabb transport till dykcentret, eftersom alla andra dykare var upptagna med annat blev det bara jag och João som skulle dyka, vi tog dock med oss en kille som höll koll så inte båten drev iväg medans vi var nere. Det var ca25
Ytterligare en intressant dag. Men vi börjar med gårkvällen, efter mitt förra inlägg kom jag på den briljanta idén att ta mig över till nästa strand, passerade den på väg från flygplatsen i lördags och såg en skyllt ang. dykning där. Sagt och gjort började jag gå och tänkte att
Efter att ha talat med hotell personalen igår trodde jag att söndagar skulle vara ganska lugna, inga affärer eller turist attraktioner (som museum och turistbyråer) är öppna. Dagen började långt tidigare än jag hade planerat. Utanför mitt fönster är en öppen plan, tror det är en
Efter en lite för lång siesta bestämde jag mig för att ge mig ut i ”stadsmyllret” för att shoppa och hitta något att äta. Kameran över axel och lätta skor. ”Ut genom dörren, sväng vänster och följ vägen så kommer du till centrum” hade jag fått höra av hon som hämtade mig,
Flyg resan i sig var ett äventyr. Det började lugnt med att Mia skjutsade mig till Borlänge där jag klev på tåget till Arlanda, eloge till SJ som för en gångs skull höll tiderna (eller ja, 10minuter sena var dom men för att vara SJ så får man väll ändå säga att det var
Flyg resan i sig var ett äventyr. Det började lugnt med att Mia skjutsade mig till Borlänge där jag klev på tåget till Arlanda, eloge till SJ som för en gångs skull höll tiderna (eller ja, 10minuter sena var dom men för att vara SJ så får man väll ändå säga att det var
Nu är det dags för ett nytt äventyr. Av en slump hittade jag för snart ett år sedan Sao Tome och Principe på nätet. Efter mycket planerande åker jag nu ner för att lära mig mer om ö-riket som är Afrikas näst minsta land, placerat mitt på ekvatorn i "knä vecket" på Afrikas västkust.
jag flyger med sas till ryssland på studie resa
Måndagsklubben startade som en hyllning till veckans begynnelse. Som ni vet är sådant som börjar mycket roligare än sådant som tar slut - så även veckan. För att fira/sörja tillsammans infördes en mer eller mindre obligatorisk aktivitet varje måndagkväll. I princip är konceptet en ursäkt för att få dricka bärs även på måndagen när man kört hårt fredag, lördag, söndag och inte riktigt vill ge sig ännu. För omedelbar access till de senaste planerna inför kommande måndagar samt snacket efter gångna klubb införs härmed en liten dagbok. Skål och välkommen!