Vi skulle vara borta i en evighet, typ för alltid. Och så är det sista dagen, allra allra sista dagen. På den afrikanska kontinenten. För ikväll drar vi till Paris, i morgon landar vi och frukostar med Emily och Frida. Konstigt. Vemodigt, fast vi har lite hemlängtan båda två. Sista veckan
Det är svårt att skriva resdagbok nu för det är så mycket ändringar i planeringen hela tiden att man inte vet vad man var på väg sist och vad vi skrev. Nu skulle vi ha varit Bobo-Dioulasso sedan ett par dagar. Då hade redan haft en aning om vad en kulturvecka i Burkina Faso innebär. I
Synd att resdagboken ar sa ouppdaterad. Vi bestamde att vi inte ville ha nagot projekt i Bolga eftersom det bara hade blivit typ tva veckors prao-kansla over det hela. I stallet var vi nojda med stan (las supertrotta pa Bolga) och ville lamna sa snabbt som mojligt. Men da kom Doris tillbaka fran
Det rockar. Var var tankta rubrik till nasta inlagg. Trakigt nog stammer det inte riktigt. Sen vi skrev sist har vi fatt planera om en hel del, det blev inget surfande, ingen canopy walk eller bat over lake volta. I stallet spenderades tva dygn pa sjukhuset i Dixcove, en mardrom att se tillbaka pa
Det var lange sen sist. Vi hade ju en vecka till i Bolga innan vi borjade resa soderut. Dock hande inte manga saker som skilde sig fran vad vi gjort innan. Vi har akt mycket moppe och planerat engelska till Nakamtenga. Trots att vi inte skaffade ovningskorningstillstand for moppen behovde vi inte
Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.
