Meet & Greets, ramen, travelling, railway stations, some serious dancing in the moonlight ('cause it's gonna catch me in its spotlight) and a whole lotta train of thought.
Dela på FacebookDet är dags. Dags att avsluta den här dagboken med ett sista inlägg.Jag har hunnit komma tillbaka till staden jag bor i, delvis smälta upplevelserna och samla mig inför en längre period utan någon längre resa på gång.Färden tillbaka gick bra. Det var en lång dag med uppstigning kl. 4
Jag och min rumskamrat i Bryssel hade ett bra samtal igår. Om resor. Vi var eniga om att en följd av resande är att man genomgår förändring. Om inte så är det ingen resa.Det är alltså resan inom sig som är det viktiga under färden. Att ändra tankesätt, vanor, livssyn.Kan likna det vid
De där tillfällena när man känner sig levande, här och nu. Där det känns som att tiden står stilla, om så bara för ett ögonblick. De är sällsynta.Jag har upplevt två sådana tillfällen, som jag kan räkna upp i sömnen.Det ena var på Tasmanien, vid Lake Dobson. Tittandes ut över
Jag har precis ätit lunch. Spenatknödel med sallad, smält smör och parmesan. Det var utsökt!God mat och öl gör något med humöret. Det kan till och med lyfta ens anda till oanade höjder. Jag kan nog redan nu säga att det här är en av de måltider jag kommer att minnas och prata om.
Jag har lite skrivkramp för tillfället. Letar efter något upplysande att skriva. Svårt för tillfället. Men det här är vad resor gör med mig. Tömmer mitt huvud för att kunna fylla på med nytt. Gott tecken tänker jag.Det här med bubblor. Jag gissar att folk hanterar sin egen bubbla på
Ange ditt namn och e-postadress för att få ett mail när medlemmarna du följer uppdaterar sin resa.
